Ni som viskar när ingen hör
Det är ni som föder all smärta till sånna som mig.
Kunde ni inte bara låta mig gå förbi och försätta era små liv?
Svaret är
Nej.
Ni är alltid där att förstöra.
Men dom onödiga orden.
Hur fan kan hon se ut sådär?
Det är inte Halloween än!
Gå och skär dig,jävla emo!
Varför?
Varöfr måste ni alltid trycka ner folk som står för det dom tror på?
Varför ska alltid alla försöka slå ner allt som försöker bryta sig upp ur den kalla jorden.
Om jag kunde skaka av mig alla orden jag får på mig dagligen skulle mitt liv vara perfekt.
Men det är en sak jag inte kan.
Okej, man säger att man inte bryr sig, men tårarna vill alltid välla upp i sånna tillfällen.
Man vill skrika,slå och sparka
för att den ska förstå hur mycket ont det gjorde.
Ni är skälet.
Skälet till all ondska.
Skälet till min fina fisk sitter och på psyket.
Skälet till allt som var mitt är nu förstört.
Okej, jag vet att det är fel att skylla allt på andra, men det är den ända rimliga förklaringen.
Det är ert fel.
Allt är ert fel.
Lilla fiskarens möte med exotisk blå fisk
Det är något jag alltid har funderat på.
Vad är kärlek?
Efter den lilla fiskaren lämnade sin maskulina Ryss för en vecka sen har hon funderat så det knakat i både väggar och hörn.
"Asså, älskade du ens någonsin mig? Eller ska jag vända på frågan, vad är kärlek för dig egentligen?!"
Hade han skrikit.
Hon visste verkligen inte
Hon hade aldrig känt
"den bubblande känslan i magen"
"Hjärtat slå fortare"
"Kinderna hetta"
you name it.
Inte ens när en av hennes många före dettingar lämnade henne efter ett seriöst förhållande på 1,5 år för hennes dåvarande bästa kompis,fällde hon en tår.
Äh,vem bryr sig? Det var hans val.
Det var dom ända tankarna i hennes huvud.
Men det var då en dag.
Då en liten liten blå fisk simade in i hennes nät.
Han var ny
fräsh
stilig
och framförallt
mycket mycket rolig.
Han var en såndär som fick den lilla fiskaren att skratta som aldrig förr
Han vågade göra bort sig totalt utan att tycka att det var pinsamt, men ändå spelade han aldrig över någonting.
Vem var han?
I dom stora kängorna och dom svarta ringarna runt ögonen?
Det visste inte den lilla fiskaren.
Han var så svår att läsa av.
Skulle hon börja håva in honom,eller låta honom simma så vackert i det fria?
Alla dessa frågor,som hon inte kunde hitta svaren på.
Vad skulle hon göra?
Ny början
Den lilla fiskaren fixade sig en blogg,exotiskt, ohja.
Då är det ju den stora frågan,varför?
Jo.
Det har jag seriöst ingen som helst aning om.
Kanske behöver jag klaga av mig.
Kanske hoppas jag på att någon kommer höra mig,där ute.
Ett desperat rop på hjälp.
Eller så är jag bara en pervers gubbe på 67 som vill lura småflickor att visa deras små bröst i camen.
Det är något du aldrig kommer få veta.
Det är det som är så underbart med internet.
Ingen behöver någonsin veta vem du är.
Ni föräldrar som låter era barn vara inne på dom här djävulsmaskinerna tycker jag ska bara gå och ta sig.
Era barn är dömda.
Dömda till att bli misshandlade psykiskt
bli hjärntvättade
bli utnyttjade
ni vet vad som händer.
Men ni blundar för sanningen.
Det händer
hela jävla tiden.
Snälla, gör inte så mot era barn,tänk inte "nej,hon/han/den skulle berätta om det hände något".
Det inte ofta det händer.
Man bli van.
Van att höra orden.
"Vi snackar mer på msn"
"Hur gammal är du?"
"Hora"
"Är du kåt?"
Visst bli man äcklad?
Fiskaren
Out
