efterblivenfiskare

Usch.
Idag börjar skolan igen.
Inte okej.
Fast lite okej.
Lite.
Eftersom jag måste plugga upp två ämnen, och jag är jättedålig på att jobba hemma.
Saknar min lilla Juris.
Och min lilla Jonis.
Och min lilla Hampuss.
Tror jag.

Såg på en fantastisk film igår.
Som hette Engel und Joe.
De var en tysk film om en tjej med många problem med sin mamma
Hon rymde hemifrån och träffade punkaren och anarkisten Engel, och dom blev superduperkära.
Älskar hela den nakna sanningen.
Att till exempel att Engel bor i ett övergivet gammalt hus som är kallt.
Och att han åker in i fängelse två gånger.
Och att han är herionmissbrukare
Och att dom tar deras barn ifrån dom.
Då grät jag.

Dom låg och sov på marken och Engel vaknade och knarkade
Sen kom polisen och tog barnet från dom.
Joe blir galen och springer efter.
Så dom brottar ner henne, två starka poliser.
Och lämnar henne förtvivlad på marken.


Men de jag älskar mest av filmen.

Är att Joe slår ner Engel och slår och sparkar på honom, medans han ligger där gråtandes.

Fantastisk.

Vilken nostalgi.


/Fiskaren