Konsten att tappa köttbullar på marken
Kom nyss hem från skogen.
Varit där min familjen.
Eller ja, alla utom en.
Den som inte vill vara med oss längre.
Den personen som gör mig till ett skillsmässobarn.
Jag skulle gärna vilja vara den personen som går
och inte blir lämnad
förut hände det aldrig
men nu är det inte ens någon som vill gå nära.
Ingen vill komma nära mig
Ingen vill röra mig
Det är tillslut nu som jag förstår.
Det spelar ändå ingen roll.
Jag är för ung för att behöva ta förhållanden på allvar.
För ung för att ses seriös.
Varför?
Varför måste det alltid vara såhär.
"Om du bara var några år äldre"
"Hör av dig när du är 18"
Min ålder är det ända jag inte kan göra något åt.
Om det fanns en underbar maskin som kunde spola fram min ålder fyra år skulle jag ändå aldrig göra det.
Jag Är fortfarande ett barn
men betyder det att jag måste vara barnslig?
Jag Vill fortfarande vara ett barn
men jag kan inte göra något åt att jag växte upp snabbt?
Kan människor inte bara gilla mig för den jag är?
http://www.youtube.com/watch?v=GH4yx9ix2yE&feature=related
Fiskaren
Orkar inte mer.
Jag dömde dig innan jag kände dig för din ålder...
Men nu när jag börjar känna dig bättre är du inte dömd efter din ålder utn efter vem du är...
Du är inte en ålder enligt mig utan en person
Vem som helst, oberoende av ålder kan ha ett seriöst förhållande. det som är är väl att en person ska vara mogen för det? du är mogen, men kanske inte andra i din ålder är de.. och dem som är äldre tycker du är för ung. dom TROR att du är för ung för att förstå. men isf känner dom dig inte riktigt ordentligt skulle jag tro.
Hugs<3
Vetu, du och jag borde rymma långt bort utav bara helvete och aldrig komma tillbaka!
