efterblivenfiskare

"Om vi bodde i regnbågslandet
där rosa fluffiga moln flög runt
skulle vi vara lyckliga i alla våra dagar

Men nu gör vi inte det. Tyvärr"



Poff
och all lycka försvann.
Det var ingen idé tyckte han.
Ålderskillnaden var för stor.
Men vi kunde ju alltid vara vänner?

Fyfan.
Fyfan säger jag bara.
Jag är så sjukt less på att ta ett steg framåt och två steg bakåt.
När är det min tur att vara lycklig?
Tårarna slutade inte rinna.
Jag satt med min lilla bekantskap.
Allt brast.
Tårarna bubblade upp.

Och ingen brydde sig.

Självhatet och frustrationen blev för stor
Och den lilla fiskare stog sin cykel och flydde.

Och cyklade och cyklade tills hon kom till Bryggan.
Där satt hon och grät och grät.
Och precis när hon tänkte slunga sin kropp ner i vattnet.
Fick en fågel syn på henne och dök efter.

Och räddade hennes liv.
Hon fanns där för den lilla fiskaren.

Tack Anna
Utan dig skulle jag ha tagit mitt sista andetag.


Fiskaren
Simmar vidare