efterblivenfiskare

Jo.
Den frågan har jag ställt ig själv ett antal gånger.
Varför saknar man saker?
Hur mycket kan man sakna någon?
Jag har en tendens att alltid sakna människor och ting.
Varför?
Vad har jag för rätt att göra det?
Räcker inte det jag redan har?
Vissa människor (mig själv inräknat) går hela deras liv och saknar.
Efter sin barndom.
Kanske en gammal vän som inte är längre är med oss.
Kanske till och med en mamma eller syster.
Kanske ett gammalt hus den var tvungen att flytta ifrån.

Varför gör man det?
Saknad tillhör ofta det förflutna.
Och det förflutna kommer sällan tillbaka.
Men ändå står vi fast vid den bittra saknaden.
Varför kan man inte bara nöja sig med det som har varit?
Varför tänker ingen "Det var kul så länge det varade, men nu är det dags att gå vidare!"

Många frågor
åter igen
men var finns alla svaren?

/ den efterblivna, out.